VÅRKÄNSLOR

Hela vintern har hon legat där lite smutsig, kall och ogästvänlig under presenningen.

I dag sken solen och temperaturen hade letat sig upp till dräglig nivå. Nu skulle här rustas, marken under henne bar tydliga spår efter att ha varit använd som toalett av familjens katt. Detta åtgärdades snabbt med en kratta och ett golv av engångspresenning.

Urban ålade sig in under botten försedd med en hink med vatten och en slipkloss. Efter en stund kändes det både kallt och ganska färdigt på den sidan och det var dags att ta sig ut.

Vad händer? Jo, vinterns alla pizzor inhandlade i ett ynka försök att kurera tristessen med någonting gott gjorde sitt. Han satt fast. Pizzamagar har en tendens att sjunka undan om man pressar dem nedåt, men reagerar på motsatt vis åt andra hållet. Efter att ha djupandats ett slag kom han i varje fall loss för egen maskin. Till sist blev hela botten klar och även lite annat småpul. Han upptäckte att dörren in till salongen, som alltid har hängt lite snett var justerbar i botten.  Ett litet tips kanske för någon med liknande problem.

Klockan började närma sig middagsdags. Det var Lördagskväll. Vi packade en kasse med glas, en flaska starkvaror och en plastpåse med is. Det var med en viss vördnad som jag klättrade upp på akterdäck. Jag hade inte satt min fot i båten sedan september i fjol. Inne i salongen hade en värmefläkt gjort det behagligt varmt. Vi slog upp varsin drink, provade om alla lampor fortfarande lyste, slog igång stereon och plötsligt var den där. Visst känner ni igen känslan? Det behövs inga ord. Vi tittade på varandra med drömmande blick och ett fånigt leende på läpparna.

Nu var det vår! Den kvällen behövdes ingen tröstpizza. Vi åt räkor och varmrökt makrill och planerade sommarens utflyktsmål.

Lena Boëthius